Jag tror ofta att jag fortfarande är sisådär 28-30 år. Ibland tror jag inte ens… jag vet.

Men så i veckan kände jag att jag blev så himla upprörd när insändarsidan i lokaltidningen inte var med. Dessutom har jag därtill börjat läsa ledarsidan och på dödsannonserna hänger jag dagligdax sedan 10 år tillbaka. För att inte tala om bebischecken varje söndag. Jag har börjat förstå.

Men när börjar medelåldern egentligen? Fick jag gissa skulle jag säga att vid 34 går en knivskarp gräns vilket då skulle betyda att jag med mina 37 redan är en rutinerad medeltida medelålders. Men jag känner ju inte så. Betyder det att att jag är den där värsta sorten som förtränger? Den man skrattar sådär lite åt?

Men lite småtendenser känner jag ju… en av dem är att jag inte missar ett avsnitt av körslaget och jag tycker nog att den där Brolle är lite småfarlig *roaaarr* (men regerar gör absolutalemente Cans).

* * *

Men till protokollet vill jag i alla fall ha fört att jag fick visa leg på Bolanche todag. På en lördag… det måste ju anses som ganska undomsdesperat?

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/psykestress/article2316329.ab

Tänk vilka krav man måste ställa på sin omgivning, alla får gå omkring i omlottkläder i någon variant om man skall ses. Själv tycker jag nog blixtlås ter sig mer aggresiva.

* * *

Dagens lärdom: ”koumpounofobi”