Nä det var ingen dildo i choklad (den här gången i alla fall ;-).
Nya kameran är helt fantastisk. Det är banne mig inte svårt att fota …alls. Jag kryper i gräset och fotar grodor, maskrosor och testar alla möjliga funktioner. Göta Petter, jag hade helt glömt hur roligt det är att fotografera. Lägger vi sedan lite bildbehandling därtill så flyger åtskilliga timmar iväg.
Jag förstår litegrann varför fotointresset minskade under småbarnstiden, jag hade helt enkelt inte tid. Jag vill ju göra mer än bara ”knäppa” men det funkar inte när man jagar blöjbarn och är glad om det finns tid till att få gå på toan i fred.
I´m back.
Tunikor är ett komplicerat ämne för Mo. Det är världens bästa och skönaste klädesplagg men problemet kommer när det är så satans populära som de är nu. Alla har dem. Alla ser likadana ut. Jättetråkigt ju. Alla gör intrång på mitt ”tunikerevir” 
Men så i lördags fann jag min kärlek, en handbroderad tunika från Silke. Vad jag kunde se i affären så broderierna i olika färger på olika tunikor vilket gör dem i alla fall liiiite unika.
Makens kommentar; ”Hörru… Carl Larsson-gården ligger i Dalarna… inte här”
