Tunikor är ett komplicerat ämne för Mo. Det är världens bästa och skönaste klädesplagg men problemet kommer när det är så satans populära som de är nu. Alla har dem. Alla ser likadana ut. Jättetråkigt ju. Alla gör intrång på mitt “tunikerevir”

Men så i lördags fann jag min kärlek, en handbroderad tunika från Silke. Vad jag kunde se i affären så broderierna i olika färger på olika tunikor vilket gör dem i alla fall liiiite unika.

Makens kommentar; “Hörru… Carl Larsson-gården ligger i Dalarna… inte här”