Fy 17.

Någon mig nära mår så jäkla dåligt nu. Vad mer kan man göra än att, lyssna, lyssna och bara finnas till? Men det känns så futtigt. Så jäkla tanigt och blekt.

Samtidigt kan jag inte låta bli att projicera hennes situation på mitt eget liv, -tänk om det händer mig? Paniken stiger i huvudet och hjärtat galopperar. Och i samma sekund kanske jag förstår 1/10 av vad hon går igenom nu.

-Vad kan jag göra mera?