För 18 månader sedan köpte vi ny TV. Platt och förskräckligt stor. Det tog inte många sekunder innan jag ändock trots ivrigt estetiskt motstånd fattade tycke för detta monster. Hux, flux kunde jag nämligen se och läsa allt på tv:n igen. Dr House blev ännu skarpare och kontrasterad (hur nu det skulle kunna vara möjligt).
För maken var inköpet motiverat av en enda anledning: SPORT och då företrädelsevis FOTBOLL.
Är det inte då lite lagen om allts jävlighet nu när EM börjat och stortv:n just då valt att packa ihop och är på lagning hos Samsung (nytt moderkort eller något)? Fotboll gör sig inte lika bra på lilla kökstv:n enligt maken.
Sparat under: Uncategorized
Idag har jag för första gången i mitt liv varit på en ”avgångsintervju”. Som namnet avslöjar så vill mitt nuvarande företag ha information/diskussion om varför man söker sig från företaget. Detta är inte unikt för mitt fall utan det har man med alla som själva säger upp sig.
I mitt fall blev det ju sýnnerligen intressant eftersom företaget mycket väl vet varför jag söker mig därifrån. Men döm om min förvåning när det faktiskt blev en intervju med både högt i tak och intressant diskussion. Jag bjöd också till för hur det än är så finns det mycket att bidra med, nya infallsvinklar, förslag på förbättringar i ledarskapet i företaget generellt, motivation och hur man återigen skall kunna hitta drivkraft.
För att det behövs.
För att inte fler skall falla offer för fegt ledarskap.
För att företaget förlorat sin ledande ställning på marknaden och behöver ändra kurs och uppskatta sin starkaste resurs, -medarbetarna.
För att världens bästa arbetskamrater fortfarande finns kvar i företaget.
För att företaget faktiskt varit en underbar arbetsplats 95 % av min tid där.
Själv är jag färdigältad, superanalyserad och har redan mentalt tagit mitt kliv. Dagens intervju ger inte mig något. Jag är klar. Men kan mina tankar vara intressanta så bjuder jag gärna på dem. Rakt och ärligt.
* * *
Kammen: 12 arbetsdagar kvar.
