Igår var det storbaluns. Jag blev avtackad av kollegorna och företaget bjöd generöst på en av stadens bästa krogar.

Det var tal, kramar, jättefina presenter. En blombukett i nivå med min brudbukett.

Och så var det jag som skulle hålla tacktal. Jag är inte tanten som gillar avsked, jag blir så himla känslosam. Men tal höll jag, ett kort ett med tårar rullandes på kinderna.

-Äh fan. Jag är ju sådan. Mycket kärlek. Mycket känslor. Å de andra grinade lite de med, nästan alla 30 så jag var ju inte ensam.

* * *

Kammen: En, une, one, uno dag kvar.