Nu har vi varit lediga i snart tre veckor. Därmed börjar sönerna gå varann på nerverna (kan inte vara utan varann, kan inte vara med varann). Den lilla kör fullt ”lilla puberteten -race och den stora gör allt vad han kan för att reta honom. Emellanåt blir det lite stimmigt och jag vi har fått höja rösten ordentligt både en och trettiosju gånger.
I morse satt vi oss ned och pratade med herrarna tu och förklarade att vi nu hade infört en ny regel: Vi skall säga till dem en gång om de bråkar/inte lyssnar/what ever, efter det kan vi påminna dem om vad som sagts (säga till en andra gång). Skulle vi tycka att de inte lyder då heller så kommer vi snällt leda in dem utan bråk på deras rum och så får de vara där en halvtimma. Så ba´liksom.
Raka regler som är som balsam för själen för en mamma som känner att hon tjatar, skäller och suckar alldeles för mycket nu, eftersom de unga tu vet att inget händer ändå om man skulle råka tjafsa vidare.
Döm om min förvåning så har dagen funkat jättebra. Javisst nyttjar de sina två chanser men sedan är det stopp på tjafs. Jag är förvisso fullt medveten om att det bara är första dagen men är alltjämt positiv.
Det finns väl egentligen bara en liten händelse som är värd att nämna; Mamma och son (A2) på ICA Maxi efter besök på sjukhuset (jaaaa, dessa förbenade ööööron). Sonen tjatar en gång om att han vill haaaaa oooostbollar. Nej svarar jag. Det går 10 minuter och sedan kommer tjatet igen, -ooooostbollar!. Nej A2, detta var andra gången, -kommer du ihåg?
Klart jag vet vad som gäller *småflinar* men du kan faktiskt inte ta mig till mitt rum. Se dig omkring, ser det ut som om mitt rum finns här någonstans på ICA Maxi?
…så är den största sonen numera fullblodsgolfare. Gröna kortet togs galant i eftermiddags och nu har vi firat med vaniljmunkar på altanen. Grattis fina A1!
Nu kan man undra varför ett barn som redan är så involverat i både fotboll och hockey skall köra på med ytterligare en sport?! Svaret är enkelt; golfen är ett skitbra komplement som förhoppningsvis funkar som avkoppling för honom. Han älskar att pula med sina klubbor, han kan stå på ranchen ensam i timtal och bara nöta, nöta och nöta. Han älskar att spela och fick han skulle han nog vara på golfbanan från 08-21. Sedan är det ju det där klassiska därtill, vill barn sporta så skall de göra det, gärna med stor varaition. När man är 10 år skall man inte koncentrera sig på ett fåtal sporter för att bli bra, när man är 10 år skall man få prova så mycket man bara vill och föräldrarna har tid (och pengar…) till. Eller hur?
Sedan måste själva mamman få tillägga att det är med viss förtjusning som hon noterar sonens medvetenhet kring klädval på golfen… att få se sonen någon gång i bland i annan klädsel än solkig tisha och badshorts alternativt RBK/CCM/Bauer-overall inger ett litet hopp…
