Studsbollen ifrån Kil äntrar banan, jag landar med baken i soffan och där och då slår det mig. Jag kollar in pelarna, kollar detaljer, känns hemma.

Lord mon dieu. Där sprang jag för drygt ett år sedan. Det är ju ändå ganska coolt ändå att ha sprungit in på Stockholm Stadion och klarat av en grej som många elitidrottare känner viss vördnad inför. Då sprang jag i samma kurva som studsbollen studsar nu. Lite bonding i alla fall.

-Fyfanvadjagvarbra! HerreGudruniminlillabralla!

* * *

Avdelning: Det är ungefär som en förlossning, den direkta instinkten säger ALDRIG MER. Men nu har det gått mer än ett år… -mjaaaaaaa, kanske Stockholm Marathon 2009?