Pubbeinsikt
09 januari 2009, 19:21
Filed under: Familj | Etiketter:

Igår tränade A1 och efter dem kom grabbar som är 2 år äldre. Vissa av dessa grabbar ylar i målbrott och är tre meter långa. Det är där och då det slår mig; Scheeesus, det är inte långt kvar, hur länge till får jag krama om min A1 precis som jag vill, är det bara något år kvar?

Väl hemma tryggar mig sonen; Mamma, jag kommer alltid att vilja kramas. Jag är en kramkille.

* * *

Avdelning: Skriftligt tack!

Annonser

Kommentera so far
Lämna en kommentar



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: