Filed under: Familj
Jag är skön (och jag slog mitt livs första birdie på uppspelet).
Hav tålamod med mig. Jag kommer behöva en temablogg, jag är uttömd på vardagsliv. Håll ut så kommer en länk till ny hemvist.
Jag, maken och A1 körde 9 hål idag. Jag inledde med ett par på första, sedan fortsatte det inte lika bra men faktiskt helt OK. (Maken och sonen jublar eftersom de gärna vill ha igång mamma ortentligt med golfen så att de kan spela ohämmat själva).
Fan.
Vakna. Träna. Duscha. Köra barn till skola. Jobbet. Reklamation. Uppläxning. Omkör (massa tusen, men jag är hård). I bil. Falun. Möte igen. Jävlarns anamma. Bil hem. In till jobb, kolla mail. Stress iväg. Ringa maken som är hemma (manligt förkyld). Iväg. Handla. Iväg. Utvecklingssamtal för A2. Bra samtal. Hämta A1 hos kompis. Bajamaja i Krakow. Hem.
Och nu har jag druckit sådana mängder vin att jag inte bör blogga mer idag. Och skulle jag ändå så ber jag om ursäkt redan nu.
Jag svor förra året på att jag aldrig mer skulle gå på Strömvallen och se Gefle spela fotboll. De var så dåliga att det var roligare att kolla in fiskmåsarna som flög omkring och spanade efter skräp att äta samtidigt som de sket. Dessutom var det kallt.
Men mitt minne är klent och idag var vi där igen. Gefle – Elfsborg. Man måste beundra Gefles tålmodiga nednötande av anfall efter anfall. Och så imponeras jag faktiskt lite av roliga snabba spelvändningar, så pass bra att det faktiskt stod 1-1 vid full tid.
Vad menar då Anders Svensson med att stänka in en överfin frispark på över-övertid? Jag håller karl-uschlingen personligt ansvarig för att det säker kommer dröja innan jag går på Strömvallen igen. Tänk på det Anders, din lilla sabotör.
Filed under: Familj
Jag har suttit med mina solisar på hela dagen på en fotbollsläktare i Solna och ser nu därför ut som en panda. Grabbarna har fotbollscupat och spelade oavgjort mot Brommapojkarna och Saltsjöbaden sedan åkte de på däng mot Haninge. Inte illa för ett fotbollsgäng som haft två fotbollsträningar sedan de de snörde av sig skridskorna.
Alla övriga lag har helårssatsningar och höjde förvånat på ögonbrynen när det gick upp för dem att i Norrland gör man inte sitt sportval så tidigt som i 11-årsåldern.
Jag har haft semester idag och vi (jag och grabbsen med kompis) har varit och badat på stadens stora bad. Usch vad hemskt det är att lalla omkring där stort sett naken med sin vinterbleka kropp som har en nyans som drar mot lila-grön (i alla fall höger knä och vänster fot). Jag har gjort mina dagar i badhus, och visst, ett tag trodde jag alla gick omkring i baddräkter halva dygnen precis som jag. Men nu. Nej fu sautingen.
Men kul hade vi. Och han den där lilla som påstår att han kan simma… nja, jag vet väl inte det jag…
Så när vi sprang, se nedan, så låg där plötsligen en hundring och en femtiolapp på vägen. Jag plockade upp dem och sprang ikapp den barnfamilj vi någon minut innan mött. I mitt huvud hade den lilla killen tappat sina julklappspengar och så får det ju inte vara.
Så kom jag tillslut ikapp, log, torkade bort svetten, räckte över pengarna med ”det måste varit ni som tappat dessa”. ”Ma-haaa? Uu-huum” och så en hand som tog pengarna. Inte ens ett tack.
Så sprang jag tillbaka till maken som väntade. ”Dom tog pengarna utan att tacka” sa jag. Maken himlade med ögonen. Jag gav honom svarta ögat och undrade om han skulle behållit pengarna, ”skitlätt” blev svaret. Men om någon kanske filmat då, fortsatte jag. ”Och?” till svar.
”Men S… 150 kronor är ingen skillnad för oss ju…”.
”Jo, just nu är vi 150 kronor fattigare!”
* * *
Avdelning: Måste tuffa upp mig.
Telefonsamtal till jobbet mitt i ett möte:
”Mamma, mamma, A2 har trillat från en klätterställning på skolan och nu är han på väg till sjukhuset, fröknarna fick inte tag på dig för du satt i möte (sant). Dom sa att han har en hjärnskakning och kanske bruten näsa.
Jag rusar ut ur mötet utan att få ur mig vad som pågår, greppar jackan med mobilen i högsta hugg, upp och ned för trappor, river efter bilnyckel i fickan.
”Jamen A1 var är ni? Är du också på sjukhuset?”
”nä, jag fick inte följa med… april, april!” …och så ett gapskratt. ”Vi sitter på bussen hem, precis som vi ska!”
”Gaaaaaaaaaaahhh!”
Ja, det var ett ”på-gränsen-skämt” men känslan när allt var OK vägde upp allt obehag. Och jo, kollegorna skrattade de med.
Filed under: Familj
6 åriga sonen har själv komponerat en önskelista:
1 Hoki kort
2 Hoki klöba
3 Film bondgårdän
4 Skejpåd
5 Bål ok pukar
6 Klåka
Solklart!
sottochsalt.wordpress.com 